Nu är det Jul igen! Ja det är sant men innan dess så firade Mobergs 50 år. O vad mer kan man förvänta sig av ett sådant jubileum än en storslagen fest?.

Fredagen den 25 november kl.11.00 sparkade det igång inne på Race House i Malmö. Formel 1 monstren stod nyservade och intunade för årtiondets race och vi stod beredda för att ta emot alla förväntansfulla kunder och partners. Äntligen!

Det är konstigt, men för varje gång som jag kommer in i en gocart hall så växer det en liten djävul inom mig. Visst det är bara en lek, en blodig sådan och jag måste bara vinna! Ljudet och doften av brända däck och bränsle har en oroväckande effekt på mitt ego, här handlar det inte längre om något samarbete med mina kollegor, här gäller det att kämpa om segern till sista blodsdroppen!

Gästerna började anlända och showen var igång. Som ny på Mobergs, hade Fredrik hänvisat  mig till att tillsammans med vår verkstadschef  Håkan ta hand om  ”Legotillverkningen” där våra kunder fick uppdraget att bygga ihop en liten legobil på tid!” En odramatisk liten legobil” ! Men gissa vilket drama det blev. Legobitarna for som hagel i februari och spänningen var olidlig. Det visade sig, inte helt oväntat, att denna ädla gren var bäst lämpad för papporna i församlingen och nu efteråt kan jag nog tycka att ett handikappsystem hade gjort legotillverkningen mera rättvis.

Gocart-tävlingen avlöpte under ganska så odramatiska former och skickligheten bland förarna bäddade för tävlingsheat med få krascher eller incidenter.

Vinnaren på Gocart tävlingen blev, inte helt oväntat, Pontus från Bulltofta banan och legotillverkningsgrenen togs hem av Mikael från Lantmännen.

Hur det gick för mig tar vi en annan gång, lovar dock att det kommer fler tävlingar!

När all den goda maten hade sköljts ned med gott vin så började våra kära gäster belåtna och glada i hågen, återvända till sina jobb?

När den sista kunden hade gått var det dax för det årliga företagsmästerskapet som i år skulle avgöras i samband med Jubileet. Eftersom jag under min korta tid, på Mobergs inte kunnat undgå att förstå vikten av att vinna mästerskapet, infann sig en liten men ändå nämnvärd känsla av nervositet. Årets gren var ”förnedring på två hjul”. Visste ni att Segway är världens dyraste rullator. Den sägs kosta 80 000 kronor??!! Tydligen är det själva gyrot som är värt sin vikt i guld, kanske något för kineserna eller koreanerna att titta på? Min taktik att fokusera på tiden istället för att inte köra ner konerna visade sig vara förödande. Tur att gyrot på min maskin inte satt i en helikopter, detta hade fått fatala konsekvenser.

Tror jag slutade på en anmärkningsvärd sista plats, men kul var det.  Jag vill poängtera Fredrik att detta inte säger något om min säljförmåga, jag lovar ! Gratulerar Sam till den hedersvärda vinsten, ett bevis att envetet och målmedvetet tränande ger resultat.

Vi på Mobergs tog en andningspaus inför kvällens aktiviteter som kickade igång med glögg och pepparkakor klockan 19.00 på O’Learys .

Mina vänner, jag vet inte hur djupt i detalj jag ska beskriva denna Jubileumskväll, jag kan bara säga att den var värdig sitt namn.

Efter några pepparkakor och het glögg körde vi igång med den anrika och fina sporten” kast med tungt klot med för små hål”. Vem har hittat på sporten Bowling? Här råder heller ingen rättvisa! Sluttande bana, för trånga skor, ovalt klot, ja allt detta gjorde att jag under hela evenemanget tillhörde skaran som tycker att det viktiga är att delta inte att vinna. En timme och två stora stark senare var förnedringen äntligen över och jag var glad över att min insats inte tycktes vara på var mans läppar resten av kvällen utan glömdes bort ganska fort. Att bowling inte har blivit någon TV sport är förståeligt den gör sig nog bäst ” i muntra kollegors sällskap”

Efter en intressant middag där en kunglig buffé (tack Bosse för dina tips om gott bordsskick) sköljdes ner av vederkvickande drycker baserade på det mesta inom växtriket var det dags för nya aktiviteter. Lagom i gungning körde ”Fredriks lekafton” igång med klassiska och hedersamma grenar som bilrace-simulator (äntligen fick jag visa vad jag går för!), tjurridning (Sam, tre sekunder ÄR INTE BRA och om du kollar på filmen så förstår du varför du har ont i ryggen! , ishockeyspel för enarmade med behov av stressförlösning, aggresivt beteende på stackars slagpåse, mörbultande av blinkande vägg etc. Woow, jag har sällan haft så roligt, vilken teambuilding! Det är bara att erkänna, jag är en Neandertalare inget snack!

Stämningen var på topp, ölen avlöste varandra och jag ville att tiden skulle stanna.

Mina misstankar om att jag har hamnat på rätt ställe med dessa underbara och yrkesskickliga människor har besannats. Andan som finns här har fört Mobergs fram till vad det är idag och det ska bli sååå roligt att få vara en del i gänget.

Tack vänner för en underbar och oförglömlig dag, detta bävar gott för de nästkommande 50 åren!